det är en pustig dag

Jag sitter och äter frukost, bärbar dator är både en befrielse och förbannelse. Utanför fönstret ser jag hur snön fortsätter att falla och hur blåsten gör stora vallar av snön (vallar som jag plogade igenom på morgonpromenaden). Vad poetiskt detta blev då! Det jag vill ha fram är att jag, fram till nu, har varit insnöad på grund av att plogkillen inte mäktat med att komma förrän nu. Jag älskar snö men nu får det faktiskt räcka, är bara jobbigt att inte kunna ta sig fram!

Ikväll är det dags att samla ihop luciagänget igen för att prata minnen och spela spel. Jag älskart!

Nu ska jag till skolan och lämna in mitt patetiska försök till projektarbete!