Det är måndag. Jag sitter i köket på Sund och lyssnar på nån amerikansk hiphop på radion. Måndag som sagt.
Imorse fick jag ta till min morgonpigga sida och kliva upp vid halv 7, t.o.m. jag kan tycka att den tiden är en aning okristlig. Anledningen var, som det brukar vara i mitt fall, sjukhuset. Nu är jag färdigstucken och hoppas på att testerna visar alla sjukdomar i världen så att jag kan få nån slags behandling.

Idag händer verkligen ingenting och jag kan inte ta mig någonstans. Det känns lite som 2 år tillbaka i tiden, är glad att så inte är fallet.

Imorgon bär det iväg hemåt igen.