Idag går kollektivtrafiken igen. Wiho! 822an gick iofs igår också men det tog 2 timmar för den att köra sträckan på ca 1,5 mil. Min syster tröttnade till sist på att sitta fast på Bratterödsmotet och gick till Grohed, där jag och pappa hämtade henne med sommardäck på bilen. Livets små äventyr.
Om några minuter jag jag börja vandra upp mot hållplatsen och be till nån slags högre makt att 822an inte blir för sen. Rätt osannolikt med tanke på att den blir 10 min sen på en sommardag med noll passagerare.
Jag fick förövrigt ett glädjefnatt (haha, min överkänsliga stavningskontroll godkände "glädjefnatt") förut när jag såg att min gitarrförsäljare hade svarat på mitt mail och meddelade att den är hos mig senast på fredag. Nu kommer jag inte att vara kontaktbar längre. Funderar nästan på att ge den en hedersplats i mitt rum, ska bara städa det först.
Nej, nu måste jag ta på mig för även om jag inte tror på någon för tidig buss så har det faktiskt hänt och om det händer är jag fast här ute i ca 3 timmar till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar