Idag skulle jag motvilligt ställt upp i kulturskolans sambatåg. När jag kom till vår mötesplats kände jag plötsligt ett ännu större NOOOOOOO på att vara med. Där stod nämligen 100-tals freaks och barn med clownnäsor och drakar. Nej, jag är inte torr och jag kan faktiskt bjuda på mig själv till en stor del men där gick absolut gränsen. För att uttrycka min klagan smsade jag min syster. Jag råkade dock smsa hennes och Jens hemtelefon så när Jens lyfte luren fick han meddelandet "skjut mig" i en monoton röst. Faktiskt precis så jag kände mig!
Ja, jag smet alltså där ifrån. Varför måste man vara så gaaalet speciell bara för att man kan spela ett instrument eller sjunga? Jag vill bara sjunga, känner inget behov av att visa detta för hela världen genom att gå i ett tåg med färgglada kläder och 6åringar. Så de så.
Pappa har förövrigt kommit med ett mycket klokt förslag till vad jag ska hitta på om/när jag inte kommer in på psykologi. Inget man tjänar pengar på, dock erfarenhet. Får nog suga lite på detta ...
Har förövrigt läst igenom massor av Nalle Puh-citat och många är faktiskt otroligt tänkvärda. Det finns alltså ett grymt budskap under många av dessa citat. Ett smakprov:
"Om en person du talar med inte tycks lyssna, var tålmodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar